Ställ dig själv frågan: ”Hur skulle det vara om jag inte vet?”. Vad händer i dig? Väcker det panik och en känsla av kontrollförlust? Eller känns de som en lättnad, som att ett utrymme öppnas i dig?
Det här är något som varit närvarande i mig, att vi kanske behöver träna oss på att inte veta. Vi är programmerade till att vi behöver ha koll på saker, veta vad vi gör, veta hur det ska bli, och om det inte blir som vi tänkte att vi visste, måste vi veta varför. Vi är människor, med en tankehjärna som gärna vill veta och skapa ordning. Och tankehjärnan är jättebra att ha, den kan sortera i alla våra intryck och hjälpa oss att processa den, men den behöver bli hjälpt i att inte alltid behöva skapa svaren. Jag tror också att det finns en rädsla för att framstå som velig, någon som inte kan bestämmer sig för vad man tycker. För man måste veta vad man tycker, ta ställning.
Jag tror att vi skulle må bra av att ge oss själva tillåtelsen att inte veta allt hela tiden. Vi som människor har en tendens att greppa tag så hårt om sådant vi vet, vilket inte är så konstigt då vi längtar efter trygghet i en värld som förändras konstant, är det naturligt att vi klamrar oss fast vid sanningarna och vetandet.
Det finns en frihet i att inte behöva veta. Att inte veta öppnar upp för mer närvaro och nyfikenhet att uppleva nuet. Det finns ett utrymme i att inte veta som kan få fyllas av det som faktiskt är istället för det vi tror oss veta. Istället för att tänka oss fram till svaren, skapas en möjlighet för närvaro och svar att komma från en annan plats än genom tankehjärnan. Du som har någon form av somatisk praktik, vare sig det är yoga, fri rörelse eller annan träning i någon form; hur skulle det vara om praktiken får utgå från platsen där du inte behöver veta? Vad förändras då?
Och att inte veta är också något som kan appliceras i relation till andra. En av mina kloka yogalärare gav mig rådet att släppa pressen på att ha svaren i relation till andra. Att helt enkelt säga: jag vet inte! Det skapar eftertänksamhet och utrymme för utforskande dialog. Det blir liksom mer mjukt och ödmjukt.
Kanske det här kan ge dig tillåtelsen och nyfikenheten att inte veta. Det är fullt tillräckligt att vara närvarande och uppleva nuet så som den vecklar ut sig i dig. Men, egentligen så har jag ingen aning!
Photo by Rodolfo Sanches Carvalho on Unsplash
