Rötter

Jag har den senaste tiden blivit påmind om att det är viktigt att ha rötter, ett ursprung. Och att vi ofta glömmer bort vårt ursprung. Alla de där som gick före oss, traditioner, kultur, språk. Vikten av förankring, vikten att hedra dina rötter.

Jag är Sverigefinne, vilket betyder att båda mina föräldrar är finska, men jag är född i Sverige. Mitt modersmål är finska och jag hade förmånen att gå på finskspråkig förskola och grundskola. Varje sommar som barn tillbringades i Finland.

När jag började i gymnasiet började jag mer och mer befinna mig i i en svensk omvärld. Visst fanns det finska personer runt mig, men alltid i en skara av andra och språket jag mest pratade var svenska. När mina mor och farföräldrar dog saknades anledning att åka till Finland. Jag träffade min man, som är svensk, och när vi fick barn hade jag en intention att prata finska med dem. Något som aldrig blev av, att växla språk och det faktum att min man inte förstår finska gjorde det så oerhört svårt. Jag önskar att jag hade lyckats, att mina barn hade fått en starkare koppling till sitt ursprung genom språket.

Hur svensk jag än ter mig på utsidan, kommer jag aldrig at bli helt svensk. Jag är finsk, i mitt dna finns spåren av ett vinterkrig, av fattigdom, av knappa resurser och en oerhörd mängd av pannben, sisu som det kallas på finska. Där finns ett vemod, en känslosamhet och ett djup som jag aldrig kunnat hitta eller känna igen i det svenska.

I mitt vuxna liv har jag tappat mycket av det finska och sverigefinska i mitt dagliga liv. Men så helt plötsligt har det finska börjat dyka upp i mitt liv, utan att jag egentligen medvetet sökt efter det. De nya kollegor och lärare/mentorer som dykt upp är finska. I augusti åker jag till Finland för en yogautbildning, jag har planerade samarbeten med finska personer. Jag har en ny mentor som är finsk. Och ju mer dessa personer blivit närvarande i mitt liv, desto mer börjar jag förstå att hjärtat törstat efter rötterna, att koppla tillbaka till mitt ursprung. Att jobba med de här människorna har känts som att komma hem, det känns välbekant, tryggt. Vi förstår varandra, det finns en ordlös, mer energetisk bas som vi delar.

Ibland blir vi så upptagna av framtiden, den ter sig så lockande och vi glömmer bort att också blicka bakåt, äga vårt ursprung. Se vikten av den, lägga märke till hur den format den vi är.

Så, var har du dina rötter, ditt ursprung? Vilken kunskap finns om du återvänder och kopplar tillbaka till dina rötter? Vilka insikter om dig själv kan du vinna?

Photo by Matteo Grando on Unsplash