Hoppa till innehåll
Hem » Blogg » Kroppens minnen av evolutionen

Kroppens minnen av evolutionen

För ett tag sedan lyssnade jag på en podcast, The Emerald av Joshua Schrei, som tar upp olika ämnen utifrån ett perspektiv av myter och berättelser. Avsnittet jag lyssnade på handlade om så kallad shapeshifting, dvs det fenomen inom mytologin som beskrivs som förmågan att förändra form till något annat, ofta djur. Genom historien har fenomenet av shapeshifting funnits med i olika kulturers myter. Det är härifrån historierna om varulvar och andra mytiska varelser kommer ifrån.

Joshua Schreis utforskande under avsnittet handlade om att fenomenet av shapeshiftning är mer än en myt. Att det var, och är något som är upplevt i kroppen. I många kulturers riter och ritualer finns inslag av att ta sig an olika djurs skepnad. Ceremonier som går ut på att förkroppsliga djuret. Joshua pratar om att vi som människor bär med oss minnen av vår evolution i vår DNA.

Det tog oss 3,5 miljarder år

Den tanken slog an något hos mig. Det tog oss en si sådär 3,5 miljarder år att bli vad vi är idag. Vårt DNA är förvånansvärt likt djuren. Varför skulle vi då inte bära med oss minnen av vår evolution? Av de där 3,5 miljarderna år som tog oss hit? Av allt vi var innan vi blev det vi är just nu?

Vår utveckling ett eko av evolutionen

Inom olika typer av somatisk rörelse förkroppsligar och utforskar man ofta rörelse utifrån ett evolutionärt perspektiv. Som bebisar utvecklar vi vårt rörelsemönster i takt med att vi upptäcker världen. De olika rörelsemönstrerna följer oftast samma väg. vi börjar med rörelser redan i mammas mage. Då utgår de från kroppens mitt, ofta kallas det för nawal radiation. Dessa rörelser har sitt ursprung från det faktum att embryot växer ut från sin mittpunkt. Huvud, svans, armar och ben växer alla ut från mittpunkten. När vi sen föds och börjar möta världen utvecklas rörelsemönstrena och bygger på varandra, tills vi till slut ställer oss upp och lär oss gå.

Det finns också en tanke om att utvecklingen av en bebis rörelsemönster är ett eko från vår evolution. De första rörelsemönstrena kan liknas blötdjur, därefter fiskar, ormar och så vidare. När en bebis lär sig att äta, rulla över från rygg till mage, sitta, krypa och till slut gå, går den igenom vår evolution genom rörelse.

Vi är shapeshifters

Att påminna sig om det faktum att vi bär på en historia som är 3,5 miljarder år är hisnande. Minnena av att ha varit en amöba, en sjöstjärna, en fisk, ett fyrfota djur finns i kroppen. Om vi lyssnar inåt och öppnar upp för dem, kan vi få tillgång till dem. Vi har alla förmågan till shapeshifting.

Helt plötsligt känns orsaken till varför så många ritualer innehåller inslag av at förkroppsliga olika djur väldigt självklar. Varför skulle vi inte vilja minnas vårt ursprung? Min egna erfarenhet av att utforska de olika rörelsemönstren, inser jag nu, har varit ett slags shapeshifting. För en stund har jag varit fisken, ormen, sjöstjärnan. Det finns så mycket att upptäcka och uppleva genom shapeshifting. Jag är nyfiken på att utforska mer, ta mig an alla möjliga djur. Hitta hästen, fjärilen och tigern i mig. Minnas hela mig, hela min historia.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.