Hoppa till innehåll
Hem » Blogg » Come on baby light my fire!

Come on baby light my fire!

Det som mer och mer har blivit vägledande för mig är att lyssna inåt och lyssna på kroppens svar inför olika aktiviteter och valmöjligheter. Hur känns det i magen när jag ställs inför en möjlighet? Vad säger kroppen när jag håller på med en specifik syssla? Finns där ett pirr, en energi, säger kroppen JA? Eller finns där ingenting? Eller kanske bara ett nej, ett usch, en varning?

Min erfarenhet är att kroppen oftast vet, det svåra är att dels höra vad den har att förmedla och dels att lita på vad den säger. 

När maya/illusionen har oss i sitt grepp

Att höra/känna kroppens respons går lätt förlorad när vi gör det som vi tror andra förväntar sig av oss, men också när vi sitter fast i en idé om vad vi borde göra och hur vi borde vara. I den yogiska filosofin kallas detta för maya, illusion. När vårt mind har skapat en så pass stark bild av hur vi borde vara, när vårt ego är fast i illusionen av det vi tror är rätt väg, att vi fortsätter, trots att kroppen kanske initialt säger nej. Vi söker bekräftelse i andra, att andra ska tala om för oss att det vi gör är rätt, och ju mer vi gör det, desto tystare blir kroppens röst. Tills vi inte längre kan höra den alls. Tills vi går runt i cirklar och kanske känner frustration, ilska eller bara en känsla av att vara stum, tom. Vi tänker att sen när vi gjort allt det där som vi tänkte att vi behövde så når vi regnbågen, lyckan. Klamrar fast oss vid en utkomst, krampaktigt. Gör allt i vår makt att leva upp till bilden av oss själva som vi skapat och som kanske andra runt omkring oss också förstärkt.

Att hitta tillbaka in

Så hur hittar man ut? Eller kanske rättare sagt hur hittar man tillbaka in? För min egna erfarenhet är att det handlar om att först bara börja etablera en kontakt med sig själv igen. Ett sätt att göra detta kan vara genom kroppen. Och där är yogan ett fantastiskt verktyg, för den ger oss möjligheten att börja höra kroppen igen. Vad den har att berätta, vad den önskar och behöver. Och så småningom blir kroppens röst starkare, lättare att höra, lite som att man vässat hörseln att fånga upp den där interna rösten. Och så småningom kan man börja släppa lite på kontrollen, på bilderna och föreställningarna man skapat om vem man ska behöva vara, eller hur saker borde vara. Mer luta sig tillbaka in till sig själv och se alla valmöjligheter som livet serverar en. Smaka på dem, och välja dom saker som ger en energi och glädje.

Låta livet leva igenom dig

Vi kommer aldrig ifrån disken, eller andra vardagssysslor som kan kännas trista. Livet kommer aldrig bara vara rosa skimmer och glädje. Men kan vi börja  strössla livet med sådant som fyller oss kommer något att skifta. Som att kroppen säger till oss: Äntligen fattar du! Att vi börjar förstå att det aldrig handlade om att vi skulle hitta den perfekta planen, utan att det är meningen att livet ska leva igenom oss. Att vi aldrig egentligen hade någon kontroll till att börja med. Att det är OK att luta sig in till livet och att göra saker som ger dig energi inte är själviskt. Utan att det faktiskt är meningen att du ska utforska och känna in vad det är som ger dig livskraft.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.